De Curmanska villorna är en del av den badortsmiljö, som intill branden av societetshuset sommaren 1985, var den bäst bevarade på västkusten. Carl Curman, grundaren av badorten, lät bygga lillstugan 1878 och storstugan 1880 efter det att den tidigare härjats av eld 1978. Villorna har sin förebild i den norska allmoge- och stavkyrkoarkitekturen blandad också med nygotik och nyrenässans. Påverkan från den byggnadstyp som schweizervillan representerar, är här påtaglig. Storstugan är den bäst bevarade av de "fornnordiska" byggnadsföretag som utfördes i Sverige under 1870-talet. Placeringen av storstugan så långt ut mot vattnet som möjligt är mycket medvetet gjort. Samspelet mellan hus och vatten ligger bakom byggnadens arkitektoniska idé. Lillstugan uppvisar en "stabur"-stil med synliga liggtimmerväggar och måttlig utkragning av övervåningen. Storstugan däremot visar en betydligt mer avancerad "fornnordisk stil" med djärvt utkragad övervåning. Den breda gaveln mot sjösidan visar upp, enligt schweizerstil, en bred loggia med olika fönsteröppningar i trenivåer. De fornnordiska stildragen understryks av drakhuvudén i ändarna på destockar som bär övervåningen. Interiörerna är i dag mycket väl bevarade, speciellt Storstugan med dess höganloftsal. Planlösningarna har ej förändrats och färgsättningen är väl bevarad. Den noga genomarbetade interiören i Storstugan visar i dag upp all ursprunglig inredning såsom möbler, textilier, ja till och med porslin.
Byggnadsminne: 1986-12-23
Beslut om att uppföra Härnäsets folkets hus fattades 1902 av avdelning nr14 av Svenska stenindustri arbetarförbundet på- Härnäset. Först år 1906 fick man arrendera en tomt i Svee på 40 år och kunde då påbörja arbetena. I juli 1907 invigdes byggnaden som då utgjordes av en envånings träbyggnad med vind. Byggnaden innehöll förutom den stora samlingslokalen en liten sal för mindre sammankomster- samt kök. Verksamheten var livlig och redan 1913, beslöt man att göra en tillbyggnad. Denna kom dock inte till utförande förrän 1929, -sannolikt på grund av förstavärldskrigets utbrott, då byggnaden fick det -utseende som den till största delen bibehållit till idag. Ritningar till ombyggnaden av Härnäsets folkets hus utfördes av Folke Lundqvist. Huset är byggt i vinkel med den stora samlihgs lokalen mot norr i den längre axeln och kök, mindre samlingsrum och vaktmästarbostad i den kortare sydliga delen. Vaktmästarbostad och bibliotek inreddes i övervåningen medan den stora samlingslokalen har full höjd genom bägge våningarna. I den nordligaste delen av denna byggdes en scen och den andra delen en läktare som nås via övervåningen. Byggnaden är klädd med gul locklistpanel och taket täckt med tegel. Den har stora spröjsade treluftsfönster med vita omfattningar. Grunden är avhuggen granit, ett arbete som utfördes av medlemmarna i avdelningen. Interiört är byggnaden enkel med pärlspont i väggar och tak. Läktarbarriären dekorerades 1936 av målarmästare Ragnar Ljungqvist med sjustycken målningar med motiv från bohuslänska landskap och arbetsliv. Över scenen finns en målad devis, "HALLEN TILLSAMMANS OCH VISKOLA SEGRA". Byggnaden har knappast genomgått några förändringar sedan ombyggnaden 1929. Härnäsets Folkets Hus är ett mycket välbevarat exempel på en tidig folkrörelselokal i länet. Den har ett mycket stort kulturhistorisktvärde både som byggnad och som centralpunkt i en numer nästan försvunnen stenindustri som under det tidiga1900-talet haft en dominerande roll i området.
Svee 1:10
Byggnadsminne: 1987-12-07
Carl Wilhelmson växte upp i Fiskebäckskil, studerade vid Valand för Carl Larsson och var 1890 till 1896 bosatt i Paris. 1896 återvände han till Sverige och bosatte sig i Göteborg och tillbringade en lång tid framöver somrarna i sin barndoms Fiskebäckskil. Under åren i Frankrike tog han intryck av Gauguin och liksom denne fascinerades han av Bretagne och kustbefolkningens enkla levnadsvanor. Hemma i Sverige hämtade han inspiration från den egna hembygden och från fiskarbefolkningens vardag i Fiskebäckskil. 1911 gjorde Carl Wilhelmson sin beställning av ett hus i Fiskebäckskil. Arkitekt var Ivar Callmander och huset uppfördes av en lokal byggmästare -Simon Hansson. 1913 stod huset färdigt. Det är en högt belägen ensamliggande knuttimrad och mörktjärad byggnad i två våningar som väl avspeglar de nationalromantiska idealen - inte minst hos en krets av dåtidens kulturbärare somville framhålla det allmogeäkta och okonstlade i sitt sätt att bo och inreda. Även interiört är huset synnerligen välbevarat - särskilt ateljén, matsalen och proffessorskans rum. Byggnaden är även ett intressant exempel på ett byggprojekt genomfört för snart hundra år sedan. Wilhelmson ville bygga ett "genuint" knuttimrat hus. Knuttimringskunnandet i Bohuslän var emellertid begränsat vid denna tid. De lokala snickarna hade gått över till andra konstruktioner. Problemen var många underbyggtiden och gällde allt från timrets kvalitet till att få stommen tät i det utsatta läget mot havet. Byggnadens tekniska tillstånd och hantverksmässiga status ger en bild av avståndet mellan estetiska ambitioner och tekniska problem.
Skaftö Fiskebäck 1:124 m fl
Byggnadsminne: 1996-04-01